Fokus på golfbollarna

För flera månader sedan fick ett mail med en vers/berättelse där man symboliserade familjen med golfbollar och hur man ska prioritera i sitt liv för att allt ska få plats. Denna vecka har jag verkligen prioriterat golfbollar - himla härligt och häftigt i själen.

Denna helg kommer fortsätta lika och imorgon kommer även mosters älskling hit, denna gång ska jag INTE skälla ut Eric framför henne utan låta E löpa amok denna helg.....NOT. Har så svårt för att inte säga till när jag ser saker som inte är ok - gjorde det faktiskt senast idag när jag hämtade Emma. En klasskompis till henne slog en annan klasskompis!!!!! Inga skygglappar här inte, nej jag röt i rejält och vips började någon annan säga - "vem är det". Barskt svarade jag att jag var Emmas mamma och som vuxen måste jag säga till när någon slår någon, för det är inte okej. Så sorry Grace, jag kommer säkert använda skarpa rösten om något blir fel när du är här - bäst du lär känna din moster med hennes "brister & fel" :-)

Om tiden och logistiken fungerar ska jag även hinna prioritera att heja på min kära make som cyklar runt Siljan imorgon. Har jag lite flyt kanske han passerar Leksand i samband med att jag skjutsar Emma till en kompis, eller Emil till Siljansvallen, eller på väg att köpa skor till barnen eller varför inte hämta Emma och Emil igen ;-) Det är så svårt att beräkna när Lars ska vara någonstans när jag är helt rudis på sträckan samt hur snabbt han åker. Fast har svårt att se att han hinner se mig om jag står där, kanske ska göra en fräckis och säga:
- men såg du mig inte vid bron?? Jag skrek ju som en galning på dig :-)

Trevlig helg på er!

Känner inte igen mig själv..

Idag deltog jag på min första kommungympa utomhus, en riktigt bra grej för oss kommunanställda där vi kan röra oss under en timme med ledning av en härlig coach K.R. En kvinna jag beundrar mer och mer, har enbart träffat henne som "gympaförälder" annars och som P.T var hon riktigt bra.
Men det som slog mig mitt i detta var att jag har kommit upp en nivå i kondition och att den intervall- träning som vi genomförde i backar och trappor med styrketräningsvila var riktigt ok. Inte alls gamnacke/tungan hängandes i marken utan jag kände mig stark, inte att det var urlätt eller att jag maskade utan att jag kände att när jag gjorde mitt bästa klarade jag det. Något mer som blev spännande var att jag har gått från lagidrottare till att jag gillar ensamträning med. Att hamna i en kö när man ska springa upp för en trapp är inte ok längre (något jag kanske tyckte när jag spelade fotboll) Jag vill komma först och förbi och hålla mitt tempo men attans vad svårt det är i en smal trapp, jag fick helt enkelt inse att jag har blivit starkare och att är man i en grupp måste man anpassa sig till dem man tränar med = jag fick ta det lugnare. Känner nu efter två veckors fokus på löpning att jag kommer ha träningsvärk i armar och axlar, men sånt e livet. Ska delta nästa tisdag med, tror dessvärre att det är sista gången för ett tag - men kul var det att lära känna den nya Tina.

Har även kommit på ett tänkt "Mål att stäva mot". Det kräver en hel del av mig både fysiskt men även ekonomiskt..... vet ej riktigt om jag kommer kunna ro det i hamn men e man riktigt envis som jag kan vara ibland så borde det gå. Ska njuta av lite mer äppelblom innan jag går och lägger mig i en säng fylld av tre barn...... vem vet, då kanske jag hittar en lösning.

Perfekt start på veckan

Sitter upp trots att klockan är långt efter läggdags men jag är så nöjd över mig själv och våra barn. De har varit så där härligt goa mot varandra hela eftermiddagen och inte för att de är elaka mot varandra annars men även de har dåliga dagar som alla andra. MEN IDAG... positiva till allt och Emma ville hjälpa mig i trädgården, rensa bort ruttna saker, testa gräsklippning, testa trimmer - lugn som jag var lät jag henne och dem andra två göra det också. Det är här som min läxa kommer in, när jag lät dem göra "mina saker" på sitt sätt så blev de en hjälp. Visserligen orkar de inte fixa lika länge som jag MEN de hjälpte mig framåt och det är vad som räknas.
Mitt i detta säger Emil:
- snälla mamma kan inte vi får laga kvällsmaten? Överlycklig men samtidigt nervös över hur det skulle gå svarade jag ja och vips var alla tre inne och fixade kvällsmat medan jag blev kvar ute och rensade "rabatten from hell" Gjorde pinan kort och tog trimmen samt saxen och vips har jag skalat ner allt jag kan och planerar att lägga duk samt ny jord runt buskarna eller riva bort dem helt och börja om. Vi får se hur denna plan funkar.
Jag och gräsklipparen tog oss en tur och den har en stor fördel trots att den är sölig och det är att den är klipper grymt snyggt. Vi kommer bli sams under sommaren men att aldrig hinna hela gräsmattan på en klippning är svårt att smälta :-)

Tillbaka till maten, jag blev sedan inropad för att avnjuta makaroner, stekt korv och en härlig sallad av paprika, blomkål, äpple och majs. Puss och tack mina underbara barn - ni hjälper mamma när pappa inte är hemma på ett exemplariskt sätt.

Kan bara inte låta bli att ta kort på dessa vackra skapelser - bara älskar äppelblom.

Två av mina älsklingar

Premiär

Nu har vi premiär för säsongen med glass på verandan och att marsvinen är ute :-)

Äntligen!

Nu får dessa flaskor pryda vårt badrumsskåp, de används också:-)

Helgen i bilder

Grace och Emma funkar klockrent ihop

Jag kämpade att få kontakt med G

Vi lagade mat på säkert avstånd

Gladast var hon när jag var lååångt borta :-)

Mest skeptisk när jag var nära :-(

Testade vara nära mamma, men nja - inte så nöjd.
Men gladast var hon när jag försvann och lekte titt-ut

Fredag&lördagkväll utan barn...

känslan av saknad kommer oftast när man inte har dem nära, och nu är våra tre guldklimpar i Malung med mormor, morfar, moster och Grace. Men efter ett samtal med Emil beslutade vi att jag åker till dem imorgonbitti istället för ikväll. Ska bli mysigt att se dem och framförallt få kontakt med G igen, det går lite trögt med att få henne till att gilla mig.... hur svårt kan det va??? Jag har istället prioriterat mig och därför åkte vi från kusin&mostermyset i fredags eftermiddag för att närvara på en trevlig medlemskväll på LifeNjoy för att sedan ladda inför dagens utmaning..... Limsjön Marathon.
En trevlig tillställning där det var sex olika starter kl. 8:00, 10:00, 12:00, 14:30, 16:30, 18:30 Valet av antal varv runt Limsjön á 7 km var helt upp till varje deltagare MEN om man fullföljde alla sex varven skulle man ha gjort ett marathon. När Lars frågade mig för drygt en vecka sedan om vi skulle göra detta var jag skeptisk till detta, det kändes liksom bara långt och fullt av press på prestation - men på något sätt vande jag mig vid tanken och insåg att det är inte många tillfällen jag kommer kunna "tävla" tillsammans med Lars. Eftersom vi är på så olika nivåer blir det en omöjlighet och att starta tillsammans och sedan går L i mål 5 timmar före mig varje gång e inte riktigt vad jag kallar att göra saker tillsammans. Därför blev detta upplägg perfekt insåg jag, för hur det en skulle gå borde tiden mellan starterna kunna användas till att umgås med min älskade Lars, alltså man får passa på.
Jag startade kl. 8:00 och kände mig nöjd, startade 10:00 och kände mig nöjd, startade 12:00 och kände mig grymt nöjd Då hade jag sprungit 2,1 mil = en halvmara :-) det tredje varvet blev extra speciellt eftersom jag hade en dröm om att klara just tre varv, samt att då ökade L&M till ett tempo som var galet men jag höll mitt, innan hade jag faktiskt hängt med dem även om de så klart inte körde i närheten av sin kapacitet. Jag startade 14:30 nöjd men nu började jag känna av både det en och det andra. Jag startade kl. 16:30 men då var det kriga som gällde eftersom smärtorna började komma i magen. Eftersom det enbart återstod en start kvar var det svårt att inte bita ihop och köra även det.... jag startade 18:30. De två sista varven hade ingen höjdartider per kilometer men jag gick inte en enda meter, jag krigade varenda steg och även om jag hade smärtor och ömmande punkter från brösten och nedåt så är allt ovanför i en fantastiskt form. Mitt hjärta och mitt huvud är starkt och även nu när jag skriver är jag förvånad att jag gjorde det. Tack till Jonna för ett bra arrangemang, Lars och Micke som stod ut med mina skrattattacker mellan loppen (skrattat sjukt mycket) och Tack för alla snälla ord ni skickat till mig via FB eller sms - jag har svårt att säga snälla saker till mig själv men ska lära mig det. Jag har gjort något fantastiskt idag men framförallt oväntat - jag har tränat 6 gånger på en dag och det är inte något som tillhör vanligheten i mitt liv :-)

Längre ledighet, ja tack!

Igår somnade jag redan efter en minut på VM-matchen Sverige-Lettland, jag var så sjukt trött att det var helt omöjligt att hålla sig vaken. Därför är jag riktigt glad åt att det är ledighet som gäller i fyra dagar. Visst är även dessa fullbokade av olika roligheter men det brukar i det stora hela innebära att man laddar batterierna och kan fixa ytterligare tre/fyra intensiva veckor innan semester.

Emma ska idag ha en övernattningsläger med sin gymnastikgrupp. Det är riktigt pirrigt och spännande för mig som förälder att se hur hon utvecklas och är riktigt nöjd med den upptrappning hon har gjort - hoppas verkligen att hon klarar detta. Hon har sovsäck, kudde och lakan med sig, de ska nämligen sova på den härliga madrasser som finns i hallen. Stor kram till dig Emma!
Vår storkille Emil är hos en kompis och leker, ringde precis till honom och bad honom att cykla hem. Kan ni förstå att vi är i den åldern där ett av våra barn kan cykla hem utan mankemang. Avståndet är inte längre än från Malungscentrum - Östra Utsjö så sträckan är inget att orda om men nog tvivlar man ibland att man bosatt sig för långt bort för våra barn, men nu känns det genast mycket bättre. Du är fantastisk Emil!
Eric spelar bandy här för fullt och det som kan nämnas med honom är att nu har han börjat gilla lite Pixar-filmer vilket jag gillar. Hitta Nemo, Toy Story och Bilar - helt underbara filmer. Visserligen blir jag lätt fast och tittar med honom men oj vad mysigt, snart är säkert denna tid förbi och då får jag se dessa filmer själv - jag njuter!

Lars är på väg hem från jobbet och han börjar återgå till sitt vanliga jag med glada tillrop efter sina träningspass, han är tillbaka med andra ord. Förkylningen tog honom hårt och nu när vi vet att han klarade detta mentalt är jag imponerad, starkt jobbat!

Imorgon blir det att hämta Emma kl.12 sedan bär det av till Västerdalarna en stund, måste lära känna min systerdotter. Jag känner henne men inte på det sättet så att hon spontant ser framemot att träffa mig eller leka med mig. Jag är bara en person på ett foto för henne som har en röst som låter som sin egen mamma. Ska verkligen göra allt för att hon ska förstå att hennes moster är en person som hon alltid kan ringa och prata med eller bo hos när mamma och pappa retar gallfeber på henne.
HA en härlig ledighet om ni har förmånen att få vara ledig i fyra dagar.

Burr för regn och blåst

Sitter inne och börjar värmas upp efter en arbetsdag. Visserligen har jag inte gjort någon uteaktivitet med eleverna men attans vad kall jag blev av de få stunder jag gått till och från bilen eller till maten och tillbaka till skolan igen.
Kaminen brinner vilket e både mysigt och varmt, trodde inte att det skulle behövas i maj. Utanför hör jag en grävmaskin som håller på att fixa något hos våra grannar, vad vet jag inte men vädret inbjuder inte att gå upp och fråga heller. Anledningen till att jag reagerade på ljudet var att jag själv vill att en grävmaskin som kommer till oss och gräver om baksidan av gården från växthuset och ned mot åkern. Det är nämligen både gropigt och det lutar åt både öst,väst och söder :-) att få en jämn fotbollsplan där nere skulle vara helt fantastiskt. Tänk om grävmaskinen förstod att jag också vill ha besök.
L informerade mig nu i lördags att han aldrig mer kommer bygga något mer i sitt liv = jag måste fixa någon annan som hjälper mig framöver med de byggprojekt som bör göras på gården/huset. Känns rätt trist att veta detta men men jag har ju inte tänkt byta några mer vinterdäck heller så vi tänker säkert lika, fast om olika saker.
 Hur jag ska lösa de "ogjorda" projekten vet jag inte just nu, det finns tre alternativ som jag ser det:
 1) glömma bort dem och leva med att dessa ogjorda saker aldrig blev av  2) spara pengar så att någon annan kan göra dem 3) jag lär mig hur man gör och reviderar tidsplanen för när det ska vara klart.

Minns när vi hade en grävmaskin på vår gård, då hände det grejer :-)

Förresten Han sa andra saker också som han aldrig skulle göra mer, men där vägrar jag lyssna. Han vill inte åka till Egypten med mig och se pyramiderna och sfinxen..... men hallåååå vem vill inte det??? Nog att han håller på att förändras men seriöst att förändras till att man inte vill åka till pyramiderna med sin fru är väl att ta ett steg bakåt, eller? Måste få honom att förstå att han tänker fel, vet ej hur men ska klura på det ett tag och skam den som ger sig.

Måste sluta jämföra

Söndag förmiddag och jag sitter i fåtöljen och kan inte får ur vissa tankar ur min hjärna. Har en hel del saker som jag måste ändra på i mitt sätt att tänka för att inte brytas ner. Jag har en dålig förmåga att jag ofta jämför mig med andra lite nu och då. Ibland är det inspirerande att se/läsa om andras framsteg och hur de fixat i sin trädgård, hus, lagat mat, tränat eller liknande men allt för ofta börjar jag jämföra hur jag själv är och vips blir det inte alls någon positiv effekt av det hela utan jag känner mig rent ut sagt värdelös. Vet att man kan inte jämföra sig med någon annan än sig själv, MEN ändå händer det.

När det gäller min trädgård så är det oerhört lätt att jämföra sig med mina grannar som har fantastisk ordning och design på sina gräsytor, de har rensat bort vintern och förberett sommaren - vet att jag inte gjort något åt eländet vilket gör att det ser ut som det gör men ändå skäms jag att jag inte är lika duktig som dem. När det gäller träningen som jag påbörjat så hittar jag även där omöjliga måttstockar att jämföra mig med. Så klart väljer jag damer och herrar som inte gjort annat i sitt liv än tränat på hög nivå, har en familjesituation som underlättar att få träningstillfällen eller kanske har träning som sitt yrke :-) Även här är det bara dumt eftersom jag vet att så tränad som Tina Erlman är just nu har hon aldrig varit. Jag hette Tina Nilsson när jag var något mer tränad än vad jag är nu. Ni som kände mig då vet att jag aldrig bangade en träningsmöjlighet men att just springa långt var inte min passion, gärna snabba intervaller och en boll:-) Alltså återigen helt värdelöst att jämföra.

Nu ska jag ta tag i dagen och arbeta med att inte jämföra mig med andra och trycka ner mig själv i skorna. Fast är man så kort som jag är det väldigt enkelt att hamna långt ner i skoskaften eftersom jag inte har långt dit.... skoja bara!

"Skryt inte"

Sa en kollega till mig igår när jag berättade att jag mådde bra förutom en envis huvudvärk. Ja, det är sant att jag har ett huvud, snacka om att jag skrattade. Men nu är det tredje dagen med konstig huvudvärk, nacken sitter fett me fast. Men zumba hjälpte i måndags och därför vet ja att om jag bara kommer över tröskeln till LifenJoy och gör det jag ska så finns chansen att jag blir av med värken igen:-)

Kämpa på!

Uppsala del2

Glada fyror hela bunten.

Godmorgon

Då är vi snart redo för frukost, jag och tjejerna. Bilder från gårdagen, morgonen och Valborg (Sandra är en grym fotograf)
Ps. Båda tjejerna slog yatzy innan vi la oss, hoppas deras tur håller i sig.Ds

Uppsala del1

Nu sitter jag i Fyrishov och ser på rytmiskgymnastik och trampolin -SM. Imorgon blir det "vanlig" gymnastik igen, en helt ny värld måste jag erkänna.