Stölleprov dag3

Vaknade tidigt men var inte direkt utvilad. Gick ner och åt frukost, pratade lite med min älskade Lars för att sedan svira om till träningskläder för här skulle springas på hög höjd. Fast fullt så lycklig över det var jag inte men oerhört nyfiken över hur det skulle kännas. Var vid kabinbanan 9:06 = missade en tur med 6 minuter, attans men 9:22 var jag på väg upp mot Jakobshorn igen. Tog en powerwalk till samma sjö som igår och efter 15 min med ganska hög puls redan där så möttes jag av en annan galning som redan sprang runt sjön ;-) damen som sprang var mellan 50-70 år och även hon skulle springa på lördag och hon menade att det var oerhört bra att träna dessa varv där uppe (jo men sådana här berg har vi inte i Sverige, så får träna utan dessa mirakeltoppar:) vi sprang mot varandra runt sjön och det var häftigt att känna hur hjärta och flås började kämpa trots att farten inte var så hög. Benen var något stumma men ej extremt. Jag gjorde två intervaller och det var läskigt hur snabbt pulsen spårade ur och när den ligger över 163 på mig så då slår en larmklocka igång i mig och jag lugnar ner mig.... Blir inte många löpturer i såfall om jag bodde här;-) tog sedan en powerwalk tillbaka till stationen på nu 17 minuter (nästan bara uppför) och här hade jag puls som en vanlig löptur för mig hemma. Pulsen gick inte riktigt ner på hela resan tillbaka till Davos. Den var fortfarande över 100 när jag lämnade kabinbanan - det här mer hög höjd intresserar mig mer och mer samt att jag blir oerhört fascinerad av längskidåkarna som tävlar på dessa höjder, hur löser de det? Får inse att jag kommer ha hög puls under hela lördagen och att det kommer krävas en mental styrka att inte bli rädd när kroppen andas häftigt och pulsen stiger trots att jag enbart går. Känner fortfarande i min kropp att jag gjort ett bra pass trots att jag enbart sprang i 10 minuter och powerwalkade ca 30. 

Efter detta pass tog jag en lång dusch innan jag gick för att hämta min nummerlapp. Men vad galet det kändes för nu träffade man bara på erfarna löpare som sprungit alla tänkbara ultralopp 1000 gånger och hade tröjor som det stod finisher this och finisher that. Helst av allt ville jag gömma min stora handduk som alla löpare fick för kände mig så långt ifrån dessa människor. Värst blev det när jag mötte en svensk familj där både mamman och pappan hade Finisher Ultravasan K90. Snacka om liten jag blev och samtidigt kände jag mig som en rejäl klumpeduns i en porslinsaffär. Gick ganska snabbt till en park där jag satte mig och läste boken Vild. Satt där i en timme innan jag gick till sportstadion där målet på alla lopp är. Jag valde att äta pasta där och började då lugna ner mig och insåg att OM inte människor som jag anmälde mig till dess lopp och kämpade 9 timmar på en marathon skulle dessa lopp inte gå ihop. Eller det skulle iallafall bli färre deltagare. Visst är det kul med tävlingar för bara elit och elit motionärer MEN vad händer då med mig och många andra - ska vi aldrig få uppleva dessa fysiska utmaningar? Jag hoppas vara en glad tillgång för loppet på lördag, jag vill njuta av alpernas utsikt och vyer. Jag vill skrika av glädje för varje vätskestation jag kommer till (14 stycken) jag vill skratta och göra ett glädjetjut när jag klarat de två höga topparna Keschhutte 2632 m (18km) och Sertigpass 2739 m (24 km) samt orka hjälpa andra om de ramlat eller behöver support - jag vill vara så pass stark och trygg i min kropp att jag inte behöver oroa mig för när en station stänger och man får inte fortsätta springa. Jag vill le hela vägen så att eventuella kort på mig visar att jag faktiskt är en glad prick från Sverige. Visst hade jag önskat att jag vägde 4 kilo mindre, hade löptränat 30 mil till, sprungit 10 gånger till i Granberget samt övat på dessa höjder mer MEN nu är jag här med den förberedelse som jag hunnit med i mitt liv. Jag är inte helt oförberedd men verkligen ingen självklar finisher MEN jag ska göra allt jag kan utan att ha ihjäl mig för att få en tröja. 

Kvällen blev lugn, jag orkade inge mer mat så valde enbart en efterrätt till kvällsmat och en kaffe. Sedan slappade jag och vilade kroppen som börjar bli spänd och nervös inför lördagen.

Imorgon blir det mat, mat, 20 min simning, höghöjdsvistelse, massage och pasta party innan jag ska lägga mig tidigt och packa klart för hemresan på söndag (tror inte jag fixar att packa på lördag kväll)

    Tidigt på plats

   Enormt dimmigt 

    Tufft efter 10 min löpning

    Ner till Davos igen

   Hämtat nummerlapp och handduk

   Här spelar de på is utomhus - coolt 

    Oj har en tanke kring proviant men ej klar 

   Kvällsmat