Stölleprov dag 1

Vet ej hur jag ska börja men vet att reaktionerna över min resa till Schweiz är långt ifrån enbart hurrarop. "Galenskap, 40-årskris, onödigt, varför gör du detta?, omöjligt, för tufft för dig"

När jag nu till råga på allt åker helt ensam så har inte hurraropen blivit direkt fler utan snarare färre. 

Detta har lett till att jag har dåligt samvete av att lämna barnen och Lars hemma eftersom det är en del aktiviteter och pyssel att ordna hemma och L har ju börjat jobba för fullt med alla möjliga event på agendan och jag har ju semester. Men här försöker jag tänka att en människas liv kan inte vara menat att det enbart ska följa sina barns aktiviteter och liv utan även ha ett liv som ska kunna utvecklas och leva samtidigt som man är förälder. Fast nog hör jag rösterna som säger att detta är en kris eller galet som gör att jag vacklar.

Är på tåget mot Arlanda och 15:55 går flyget till Zürich. För att sedan ta mig till Davos där jag ska bo kräver att jag åker tåg. Där har jag dessvärre inte någon aning om hur jag ska hitta eller lösa turen- men i värsta fall får jag bo på flygplatsen en natt. Eller som L skulle ja sagt, "det löser sig- inget att oroa sig för innan det har hänt". Men här är jag ju inte så slipad även om jag önskar att jag helt coolt kunde tänka så - här märks att jag blivit äldre och mer rädd&bekväm. Gäller att tänka tillbaka ca 20 år när jag tog mitt pick och pack för att åka till Detroit för att bo där ett år - då hade jag modet och lusten att se möjligheter, det innebär att någonstans inom mig finns den tjejen kvar i mig - gäller att locka fram henne nu.

   Jag och mitt bagage