Nu är det dags för lite skryt:
När jag var 10 år var jag i Svanesund på ett läger jag blivit uttagen till av Svenska bordtennisförbundet, på lägrets näst sista dag skulle vi springa 10 km (10 år gamla!), jag tog mig runt om än inte på någon vidare tid, nöjd men frustrerad. På omdömet från tränarna stod att läsa att min kondition var urusel och att det var hög tid att göra något åt den. Jag kan lova att självförtroendet då var i bott!
Åren gick och diverse levnadsvanor gjorde att jag för ca: 3-4 år seda klämde upp vågen i 106 kg, vet inte ens om det var när jag var som tyngst, jag kan lova att det inte hade gått att springa 10 km över huvud taget då, knäna ömmade och hjärtat slog dubbla slag av att gå upp för trappan till tv:n, för att i bästa fall titta när någon annan idrottade.
Jag kan nu meddela (30 kg lättare) att jag vid ett antal tillfällen sprungit 11,5 km med en tid klart under timmen på milen, det utan att vara helt slut, och det är nästan roligt! Tror faktiskt inte att jag någonsin har haft så bra kondition som jag har nu (ändå inte som jag skulle vilja). Det bästa med detta är faktiskt att jag, när jag fyllde 30, lovade familjen att ta tag i levnadsvanorna för att orka delta i lek och idrott, och jag brukar faktiskt hålla det jag lovar:-).
Det har krävts massor av disciplin och en hel del hårt arbete, en del bakslag har också varit på vägen, men nu känns det som jag nått en del av målet och som att jag inte kommer låta det gå fel igen!
2 kommentarer:
bra jobbat, fortsätt så!
Härligt jobbat Lasse!
Skicka en kommentar