Mera framsteg

Igår började Emil visa prov på att han vågade delta i olika sportaktiviteter utan oss. Det blev fotboll, sandslottsbygge och vattenpolo. Det sista är inte bara vi imponerade över att han ville/gjorde, han når nämligen inte bott i poolen något som samtliga andra deltagare gjorde = superjobbigt för vår Emil. Han var nöjd över sin insats och idag när det blev pingis och beachvolleyboll var han såklart med :-)

Underbart att vår, faktiskt, något blyge Emil tog tag i saken och dessutom gillade det.

Annars började fredagen med en så kallad ”Bamsefrukost”, detta innebär att man äter så onyttigt det går tillsammans med Bamse. Emma och Emil mumsade på munkar, våfflor, glass och popcorn till frukost samtidigt som man kramade Bamse igen! Ingen höjdare ur hälsoperspektiv, men so what, det får vi ta tag i när vi kommer hem. Känner när jag nu skriver att det kommer lite hur som helst utan direkt kronologisk ordning, det blir så när man får passa på när uppkoppling finns.

Sedan kom det fram en tjej till vår solstol och frågade Emma om hon ville delta i ”Bamse Stars”, viket innebär att man skall uppträda på scenen under kvällens show, tror att T precis som jag lyssnade, skrattade lite inombords men som vanligt lät barnen svara själv (har lite svårt när vuxna svarar på frågor åt barnen, om barnen törs svara vill säga), döm om vår förvåning när Emma sa ”ja det vill jag”. Emma tittade, med hjälp av oss, på den låtlista som fanns och fastnade för låten Manboy. Klockan 17 gick Emma till scenen för repetition, nervös men glad. Repet gick bra men fortfarande trodde varken jag eller T att hon skulle delta på kvällen. Vi gjorde oss klara och åt vår middag sedan gick Emma med stöd av sin underbara storebror till scenen där clownen Coco började med 30 minuters show. Hur som helst, när klockan var ca: 20:45 ropade de upp Emma tillsammans med Elin (en annan tjej som valt samma låt, 9 år gammal!) och rätt var det var stod hon där inför 150-200 personer och mimade och gjorde sina rörelser, gissa om tårarna var nära. När de sedan intervjuade henne efteråt på scenen svarade hon högt och tydligt i mikrofonen, var får hon sin styrka ifrån? På frågan om hon hade någon idol svarade hon bestämt ”ja, tre grabbar och två tjejer”, bra svar sa tjejen som intervjuade och förstod att det nog inte skulle bli mer preciserat än så. När vi kom upp på rummet frågade jag vilka de tre grabbarna och de två tjejerna var, hon svarade då med en härlig självklarhet i rösten, ”du, du, du, du och jag” och pekade på samtliga i familjen, underbart! Behöver jag förtydliga ytterligare att vi trivs?