Foto: Henrik Hansson


onsdag 18 augusti 2010

Familjelycka


Vet att ni alla har känt er oerhört lyckliga någon gång för att ni har gjort en god gärning. VI fem hade denna känsla igår och har den såklart ännu. Vår kära vän Bobi som vi har lärt känna under dessa två veckor blev den person som vi kände extra mycket för, ja så mycket att vi beslutade oss för att lämna en rejäl dricks till henne samt ge henne ett brev med adresser etc. Den lycka som spred sig i oss var enorm, när man sedan ser denna 20-åriga tjejs tårfyllda ögon när hon ser 100 Leva inuti det brev vi skrivit blev känslan starkare, FAN va rätt!
Bobi bor i Sofia men arbetar på hotellet som badvakt från 1 maj - 30 september. När hon arbetar så bor i och sex andra arbetare på hotellet i en lägenhet!!!! som hon uttryckte det - its crazy! Hon läser till massör för då tjänar man mer pengar. Hennes enda lediga dag är på måndagar och då åker hon tillsammans med andra badvakter till en strand och badar och solar, samt lyssnar på sin kompis som är sångerska på ett disco. Hon umgås sällan med andra tjejer för de (hennes ord) only drink, smoke and earn money on boys.
Bulgarien är ett land som har LÅNGT kvar tills de har en dräglig standard vad gäller det mesta, vi alla hade svårt att förstå hur de kan leva i denna underutvecklade värld(Emil var märkbart berörd), visst vi bodde i en by med ca 100 invånare men ändå.
Bobi stannade kvar efter sitt skift när vi skulle åka och hjälpte oss med Eric och packning. Ett sorgligt avsked men vi har både hennes e-post adress och skypeadress, hon ville verkligen skriva till oss varje dag, OJ då måste hon lära sig engelska också, för det var svårt (hennes vän fick översätta vårt brev :-) Värmen sprider sig i oss när jag skriver detta, vad härligt det är att göra någon annan lycklig. Det är verkligen så som L och Henrik Skymning alltid har sagt :
- allt man gör gör man för sig själv.

2 kommentarer:

Farfar sa...

det var inte långt till tårarna hos mej heller.

Kryck sa...

Omtänksamma och härliga familjen Erlman, ni e bäst!
När vi var där åkte mamma min på sightseeing tur och träffade en tant som lät henne ta en titt i sitt hus. Mamma konstaterade att när hon var ca7 år hade de en sådan radio i hennes hem alltså årsmodell -53. Säger väl något om deras levnadsstandard. Vi gav våran städtant lite dricks och hon sa att det var som hennes månadslön. Helt ofattbart vad bra man har det!