Nu börjar allvaret

Nu har skolan varit igång i fem veckor och det har varit ganska lugnt och behagligt även om jag ibland fått hoppa in på positioner jag långt ifrån är van vid - hur som helst nu är brytpunkten här... från och med nästa vecka börjar kalendern bli fulltecknad. Nu är det dags för lite tester, inlämningsuppgifter, utvecklingssamtal, kurser you name it. Den lugna stunden är faktiskt över nu - mina 45 timmar kommer nog inte räcka till för att hinna med allt jag vill göra vilket kommer påverka resten av familjen, man kan säga att det nu som allvaret börjar "heltidsarbetande mamma till tre".
Vet att många pratar om hur lyxigt lärare har det med alla lov samt att "de då alltid" slutar tidigt på fredagar bla bla bla, visst trodde jag också att det var så när jag gick utbildningen (vem vill inte blir lärare för loven?) men nu när jag vet hur det egentligen är blir jag stundtals tveksam, hur får man detta att gå ihop. Det finns tusentals lärare med tre aktiva barn i skjutsa-åldern men hur har de rent praktiskt hunnit med att göra ett bra jobb samtidigt som de varit närvarande mammor? För mig är detta en svår ekvation och det beror inte enbart på att jag är dålig i matematik utan för att jag inte vet hur man ska tänka, prioritera och orka. Men betyget för dagen måste ändå bli ett E (ny betygsskala, gamla G eller 3:a) Jag har nu fått fyra barn i säng, de är mätta, bilen är förberredd samt en del väskor är packade här i hallen, det som saknas är all mat och fika som måste med. Imorgon ska vi nämligen spendera på Testebovallen i Gävle, Emil har sin sista fotbollscup för säsongen och reväljen går 7:00 från Siljansvallen. Räknar med en riktigt lång dag eftersom finalmatcherna börjar spelas sen eftermiddag ca 17:30.

 Tror vi har packat allt men oj vad nojig man blir när man inte har stenkoll

Här har vi ett kort på gänget som fanns i huset runt klockan 18. Mamma och pappa har varit här när det visade sig att Erics dagis var stängt idag fredag. Tusen tack för alla hjälp, ni är guld värda. Det som inte syns här på bilden är den sorg som infann sig när de skulle säga hej då. De ska nämligen åka till yngsta barnbarnet Grace på söndag och när den informationen blev ett faktum för Emma så blev hon oerhört ledsen. Även om hon vet att G har lika mycket rätt till sina mormor och morfar vill hon alltid ha dem nära och tillgängliga. Önskar mina föräldrar en härlig resa och att de får chansen att mysa av G med familj till max, hade gärna varit med för nu rusar tiden iväg och vips är G lika stor som Eric nästa gång jag ser henne. Tur det finns Skype :-)

En dyster bild men efter att hon fått sörja en stund kom hon fram till att hon ska ringa på Skype redan på måndag för att prata med alla - samt se om presenterna till G blivit öppnade. Ja inte alla presenter får öppnas förståss, vi skickade även med tre julklappar (sjukt stolt över att jag fixade dem redan, måste vara rekord för att vara mig)

Nu är huset tyst, fyra barn sover och är redo för att bli väckta imorgon klockan 6 - sedan bär det av mot kusten och har vi tur kanske både Sandra och Tommy kan komma ut till Testebovallen - skulle vara så roligt att träffa dem. Vi får se hur vi kan lösa det med logistiken. Lars är i Stockholm och laddar inför sitt första Lidingölopp. Jag tror att han kommer klara det galant, förväntar mig faktiskt inget annat - han har förberett sig helt fantastiskt bra och just nu vet jag inget som skulle kunna hindra honom från att nå sitt mål. Inser nu att det kommer vara så här varje Lidingölopp att vi är på varsin plats eftersom det är tradition att Emils avslutningscup är samma helg som just Lidingöloppet går av stapeln.... surt eftersom vi pratat om att hela familjen ska närvara varje tävling Lars gör.... hmm fånt ve sjå? Det gäller att jag samlar på mig god rutin imorgon för att göra bättre packningar, matsäckar etc till nästa år - allt går att förbättras. Nu måste jag återgå till min långa lista av prylar att packa med, sov gott!