tänk vad man lider när ens barn e sjuk, önskar att jag kunde ta alla stunder med smärta och hemska hostar för att Eric skulle slippa. Natten har varit tuff för Eric som hostat ända tills kräkreflexen tagit vid, vilken smärta han måste ha haft. Nu sover han iallafall och jag har påbörjat dagen med en kaffekopp för att vakna till. Har sådan tur att mamma och pappa är här och kan ha hand om lilleman eftersom jag har bokat in utvecklingssamtal för mina mentorselever from idag och fram till påsk. Inte för att samtalen tar så lång tid :-), men det är just nu två klasser jag ansvarar för och då blir det många samtal.
Vi har pratat om just detta varför Eric inte har klarat en hel månad utan sjukdom sedan jag börjat jobba (ja innan tänkte man inte på det för då var jag ändå hemma) Han måste vara mer exponerad för andra människor eftersom han träffar Emma och Emils kompisar lite nu och då samt att han har sina kamrater på förskolan som i sin tur har syskon, ja ni fattar antar jag. Det känns nästan orättvist att han alltid ska drabbas av något, kan man inte dela upp bacillerna så att vi alla kan turas om. Tro nu inte att jag vill bli sjuk, det vill väl ingen, men jag vill hjälpa vår son att slippa vara sjuk och kämpa - han e värd att springa runt och sprida glädje runt omkring sig.
Nej nu måste jag väcka L, och göra mig redo inför dagens bravader - ha en skön dag.
2 kommentarer:
Krya på dig lilleman
Inte för att det känns lättare - men jag tycker att nästan alla barn är sjuka minst en vecka i månaden första halvåret på dagis, oavsett om de har syskon och borde vara mer immuna innan eller inte. Så vad jag vill säga: Det går över. Och oftast är det värt det när man ser hur barnen trivs på sitt dagis. Fast det känns urjobbigt medan det pågår. Och livspusslet kan vara ett litet h-e under tiden.
/Kram, Eva
Skicka en kommentar