Sådant här är läget - en kamp

När Ni läser detta skall Ni inte tolka det som en moralpredikan eller hur jag tycker andra skall förhålla sig till alkohol, nej läs det som en text skriven av mig (Lars) om mig och den situation jag nu och för alltid befinner mig i. Det är heller inte ett rop på medlidande, det är som sagt bara så det är, en ständig kamp.
Jag minns när jag gick i skolan och vi hade föreläsare där med olika men alltid med jobbiga och gripande bakgrunder som berättade om hur de hamnade snett en gång i tiden. De försökte berätta vad vi skulle se upp för och vilka signaler som var de tydligaste. Det jag minns att alla sa var att den som alltid var "fullast på festen" skulle se upp, det är en av de tydligaste signalerna.
Fullast på festen ja, jo det har väl hänt mer än en gång. Å andra sidan är jag ganska säker på att man alltid har sett mig som en kul kille att ha med, det hände alltid något när Lasse var med.
Anledningen till att jag skriver det här just nu är att vi är på dansbansdveckan i Malung, eller om Ni hellre vill, tillbaka till brottsplatsen.
Kampen jag pratar om är inte att inte få bli så där hopplöst full som det hände att jag blev, nej kampen är att inte kunna ta den där enstaka ölen, framförallt när grillen skall tändas, eller när man sitter och slappar efter en varm och skön dag, eller när man håller på att göra sig klar inför en utgång, eller efter en gräsklippning, eller när man skall laga fredagsmiddagen efter en hård arbetsvecka, ja just det, det kanske är det som är problemet, jag kan alltid hitta på bra ursäkter för att vara värd en öl! Det riktigt stora problemet är sedan att jag då också har tusen och åter tusen anledningar till att kunna ta en till och en till och en till och vips så är man där igen...
Varför skriver jag då det här, borde jag inte bara skämmas och hålla tyst? Nej, jag har bestämt mig för att inte se det som ett nederlag, det är som det är, jag väljer i stället att se mig som en vinnare, jag har ju trots allt fått insikt och ett medvetande om problemet och framför allt gjort något åt det (It is not the fall that hurts, its when you hit the ground). Jag har i och med det också bestämt mig för att inte hyckla och knipa käft, nej jag kommer att prata om det, öppet, jag hoppas också att min omgivning törs göra det, för om det blir knäpptyst om det kommer det nog kännas som ett misslyckande, eftersom jag inte är dummare än att jag förstår att det kommer att pratas om det när jag inte är med, snälla Ni, låt mig vara med då!
Vad som har hänt? Ja, det är väl sådant vi får prata om när Ni låter mig vara med i snacket om varför Lasse valt att sluta drick alkohol.
Och så var det en sak till, jag bjuder gärna på drycker av ovan nämnda slag och vill ABSOLUT INTE att Ni gör annorlunda för min skull, detta gäller mig, inte min underbara fru till exempel, hon skall allt få sin Champagne på sedvanligt vis:-)
Tack!