Känner inte igen mig själv..

Idag deltog jag på min första kommungympa utomhus, en riktigt bra grej för oss kommunanställda där vi kan röra oss under en timme med ledning av en härlig coach K.R. En kvinna jag beundrar mer och mer, har enbart träffat henne som "gympaförälder" annars och som P.T var hon riktigt bra.
Men det som slog mig mitt i detta var att jag har kommit upp en nivå i kondition och att den intervall- träning som vi genomförde i backar och trappor med styrketräningsvila var riktigt ok. Inte alls gamnacke/tungan hängandes i marken utan jag kände mig stark, inte att det var urlätt eller att jag maskade utan att jag kände att när jag gjorde mitt bästa klarade jag det. Något mer som blev spännande var att jag har gått från lagidrottare till att jag gillar ensamträning med. Att hamna i en kö när man ska springa upp för en trapp är inte ok längre (något jag kanske tyckte när jag spelade fotboll) Jag vill komma först och förbi och hålla mitt tempo men attans vad svårt det är i en smal trapp, jag fick helt enkelt inse att jag har blivit starkare och att är man i en grupp måste man anpassa sig till dem man tränar med = jag fick ta det lugnare. Känner nu efter två veckors fokus på löpning att jag kommer ha träningsvärk i armar och axlar, men sånt e livet. Ska delta nästa tisdag med, tror dessvärre att det är sista gången för ett tag - men kul var det att lära känna den nya Tina.

Har även kommit på ett tänkt "Mål att stäva mot". Det kräver en hel del av mig både fysiskt men även ekonomiskt..... vet ej riktigt om jag kommer kunna ro det i hamn men e man riktigt envis som jag kan vara ibland så borde det gå. Ska njuta av lite mer äppelblom innan jag går och lägger mig i en säng fylld av tre barn...... vem vet, då kanske jag hittar en lösning.